Suicidala tendenser

Jag vet inte om det är ett välkänt fenomen, att helt utan mening, utan ens en tanke på det, försöka ha ihjäl sig själv och sina överordnade.

Jag var ute och skjutsade runt chefen en sväng i förmiddags, vi satt och tjattrade på om allt och ingenting, en rätt skön förmiddag. Inte långt kvar tiil lunch, vi hade nyss varit på ett trevligt och givande möte, allt kändes rätt schysst. Men så plötsligt, när jag precis är på väg in i en rondell, så börjar det låta underligt från växlarna, och jag lyckas inte få i den växel som jag febrilt försöker med. Jag och chefen tittar förvånat på varandra när vi inser att det är backen jag kämpar med...
Flera gånger, rullandes i 50, försökte jag helt utan att veta vad jag höll på med, pressa ner växelspaken i backläget. När jag väl kom till sans så lyckades jag utan bekymmer köra oss till jobbet...

Jag tror att jag behöver vila lite...

Det kanske var ett tag sen...

Ja, både sen jag plitade ner nåt här och sen vi hade skapligt med snö i vårt insnöade lilla kungadöme. Men va faan, det kan ju omöjligt komma som en överraskning, varken att jag är lat eller att det har en tendens att snöa i norden under vinterhalvåret...

På SVD´s första sida citeras en herre som enligt egen utsago kört snö i 39 år, han påstår sig aldrig varit med om något liknande. Jag vill minnas att snöoväder lamslagit hufvudstaden med omnejd flera år i följd nu. Förra året var det tåg och tunnelbanor som lamslogs av den "chockerande" mängden snö. Kanske är läge att skicka dom sörmländska snöröjarna på kurs i norr...