Jag har varit arbetslös i en och en halv vecka nu och redan hunnit med tre möten på Arbetsförnedringen. (Jag ska på det fjärde imorrn. Antingen såg dom direkt att jag var en snubbe som platsade under LSS, eller så tycker dom bara väääldigt mycket om att träffa mig...)
Gårdagens möte var oerhört smärtsamt. Det var en så kallad informationsträff. Informationsträffar är till för att förklara för totala imbeciller, fullkomligt utan allmänbildning, hur man är arbetslös. Informationen som ges är sådant som de flesta människor med nån form av intresse för sin omvärld, får reda på via media. Jag tänker inte gå in närmare på huruvida jag platsar i kategorin "totala imbeciller" eller inte, utan ger istället en snabb beskrivning av de övriga fyra mötesdeltagarna.
Närmast mig satt en herre, ett par år äldre än mig, som redan från början förklarade att han haft jobb, ett jobb, men att det inte var hans grej... 30 bast och haft ett flyktigt jobb, grattis!
Vi hade även en äldre herre, en jävligt mycket äldre herre, hans frågor var enbart rörande pensionen. (Gissningsvis hade Arbetsförmedlingen snott honom från närmsta äldreboende för att fylla ut skaran av mötesdeltagare.)
Vidare hade vi en blond bimbo. Jag har aldrig tidigare anammat det uttrycket, då jag känner att det är befängt att förknippa hårfärg med intelligens, men den här tjejen var som hämtade ur vilken dålig Hollywoodfilm som helst. Jag bedömmer ändå hennes chanser att lyckas som mycket stora, porrbranschen är på frammarsch...
Sist men inte minst, verkligen inte minst hade vi en tjej i min ålder. Under tiden vi satt där så poppade termen "avelskossa" upprepade gånger upp i mitt huvud. Stor som en ko, och hade efter gymnasiet (eller under, jag lyssnade inte så jävla noga...) tagit som sin livsuppgift att befolka världen. Grattis världen! Hennes enda funderingar var kring hur många a-kassedagar man har om man är mamma...
Jag gick från mötet med en väldigt blandad känsla i kroppen, trots att jag känner mig bättre än dom (jag vet, jag vet, det är fult att säga så, men jag har aldrig klassat mig själv som nån jävla Moder Theresa heller. Snarare Fader Fouras med några bira i kroppen...), så hade jag ju på något sätt hamnat i sammanhanget. Vilket gör mig till en patetisk loser, utan självinsikt, som sitter hemma och sörplar kaffe med en cigg i mungipan, men ändå känner mig överlägsen andra. Som nån slags översittande underdog utan vettig (läs: någon) sysselsättning.
Men efter viss inventering av finanser och inbokade jobb, har jag iaf insett att jag klarar mig rätt bra utan Arbetsförnedringen åtminstone fram till hösten.
Än så länge behöver jag inte bekänna mig helt och hållet till de värdelösa förlorarnas skara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Som jag sa till dig tidigare så måste ju en sån informationsträff ändå vara bättre än AFs höjdarsatsning "Ungdomar hjälper ungdomar att.." (ja det fanns ingen fortsättning på titeln) där man blev ihoptvingad med ett gäng 18-25åringar (varav flera var mammor (ja jag dristar mig inte till att säga avelskossor)) som skulle skaffa jobb tillsammans utan överseende av någon arbetsförmedlare alls. Det hela slutade med att alla bara satt i ett rum och dumstirrade, kom igen det var ju vi som var utan jobb, hade vi varit så smarta att vi kunde bilda vår egen lilla arbetsförmedling och få jobb allihopa så hade vi ju inte suttit där från första början.
Hur som helst, man vill ju ha a-kassa och då är väl det väl ett ganska billigt pris att betala att sitta hos arbetsförmedlingen och halvsova i 40 minuter?
Fördelen var ju dock att man kunde sitta och läsa tidingen utan att någon tittade argt på en.
Förresten, trevligt att du sprider glädjen om carstuckgirls i din blogg.
/Johan
Ja du Johan...
Jasså, jorusörrusåatt... det var inte igår jag hörde det heller, också lite minnen bakom.... det var längesen.. :)
Skicka en kommentar