måndag 25 juni 2007

Precis som Sture Allén...

Eller inte riktigt kanske, men jag lyckades i alla fall utöka min vokabulär med ett nytt uttryck idag. Jag har väldigt svårt att tänka mig att det nånsin kommer att platsa i SAOL, då vill det nog till en hel del asskissing på Horace och gänget i akademien (undrar hur man mår psykiskt när man väl har slickat sig genom listan fram till Kristina Lugn...) Uttrycket i fråga är väldigt enkelt, och sammanfattar på ett okomplicerat sätt dagens sinnestillstånd: Mysångest. Ett ord att använda för att beskriva känslan av att vara så sjukt nöjd över något som man ändå ångrar så katastofalt mycket. Exempel: Skolka från jobbet, trots att du vet att det är sjuktider och du verkligen behövs, för att istället ta en kvalitetsdag (otukt i mängder) med flickvännen, alternativt lördagens kvart i tre hugg, som trots att det nu är tisdag morgon inte verkar visa några tecken på att ha ett eget hem. Att låta bli att ge din mor ditt nya mobilnummer, och istället någon gång i månaden lyssna av ditt gamla mobilsvar för att se vad det varit för oerhört viktiga saker hon velat vädra med dig... (Älskar min mor, men trots det screenar jag hennes nummer minst ett par gånger om dan... Schh...) Att spara räkningar på hög bara för att kunna leva som Nikki Sixx ett par månader (minus brudar, minus droger, minus någon form av talang, men med en skyhelvetes barnota på kvarterskrogen där du av någon outgrundlig anledning bedömts som kreditvänlig...) Tre mer eller mindre bra exempel på mysångest. Ytterligare ett kan vara att vakna en söndag, inte minnas särskilt mycket, men ha en stark känsla av att du alltid kommer att tycka att din heta kusin är det bästa liggat som går att få. Det sistnämnda exemplet kan vara svårt att relatera till mysångest om man bor i ett väldigt litet och väldigt isolerat samhälle, om man tillhör vissa trosinriktningar eller sekter, eller om man bara helt enkelt saknar spärrar totalt, tänk på att din kusin inte är helt många släktled bort från din mormor... Jag tänker inte berätta vad som orsakat min mysångest, men det är antagligen och förhoppningsvis inget av ovanstående... Faan, släktmiddag om ett par veckor...

Inga kommentarer: