När jag ändå märker ord...

Eller påpekar dess nyligen uppkomna existens, vill jag gärna passa på att introducera ytterligare ett egenhändigt tillverkat substantiv, möjligtvis något som kan uppkomma strax efter man haft sin beskärda del av mysångest. Misärlek. Den jämnt avvägda blandningen av kärlek och misär. Ok, det är kanske inte helt vuxet att ägna sig åt ordlekar, men tro mig, ordet har definitivt saknats i många människors avskalade ordförråd. Vilket ord beskriver bäst situationen då du av någon outgrundlig och smått makaber händelse hamnat i säng med en grymtande valrosshona (eller för all del hane om den skon passar bättre) som du hela kvällen på det lokala nöjespalatset, trott varit en riktig pingla som försökt skämta till det iförd halloweenutstyrsel med tillhörande fatsuit, trots att almanackan visar februari (en logik som lämpar sig bäst med en större skvätt absint...) När den första chocken lagt sig så klär du med darrande händer av dig ändå och biter ihop, den enes kärlek kan ibland vara den andres misär, misärlek... Ett annat ytterst lämpligt användningsområde kan vara när du redan är i ett förhållande, ett aningen övermoget förhållande. När båda parter mest sitter och funderar på hur det skulle vara om det bara var över, och båda vet om vad den andre tänker, men ingen vill ta steget eller låtsas om deras ickeoffentliga samförstånd. Trots att hon sedan länge listat ut varför han sätter sig bredvid hennes fnittriga, till vardags promiskuösa lillasyster (ja, hon med tuttarna...) på släktmiddagarna, och trots att han sedan ett bra tag tillbaka börjat fundera på varför hennes söndagspromenader med "Eva från jobbet"(som han aldrig lyckats träffa trots att han frekvent besöker henne på arbetet för att få den alltid alldeles för långa inköpslistan...) bara blir längre och längre... Ändå låter dom tiden gå sin gilla gång, för dom älskar varandra med innerlig misärlek...