Jag har lovat mig själv att inte skriva om åldersnoja mer, och jag vägrar tro att det här inlägget (trots att det är pinsamt uppenbart...) handlar om det.
Igår var jag på den lokala konsumbutiken för att införskaffa mig en liter juice med blåbär-tranbärsmak (jag vet att det verkar rubbat redan där, men ibland får jag skummare cravings än gravida kvinnor...) och min dagliga dos nikotin i form av ett paket cigaretter, John Silver närmre bestämt.
Väl i kön står jag och filosoferar lite och av någon outgrundlig anledning börjar jag tänka på att det var väldigt länge sen jag blev tvungen att legitimera mig för att köpa tobak, och att det faktiskt vore lite smickrande att tvingas göra det.
Efter sedvanliga artighetsfraser lämpliga för kassasituationer och när kassörskan registrerat mina två varor, så vänder hon sitt skrynkliga ansikte mot mig där jag står med min nästan lika skrynkliga hundralapp i handen. Hon ser fundersam ut...
Jag blir glad, mina tidigare tankegångar återvänder blixtsnabbt, hon kommer inom nån sekund att be mig om legitimation!
Innan hon hinner säga nåt utbrister jag "Ja, snälla! Fråga!"
Överrumplad av mitt överraskande utfall, rynkar hon sitt ansikte ännu mer i förvåning då jag sträcker fram mitt leg. Hon sneglar lite snabbt på det, samtidigt som hon med viss nervositet i rösten stammar fram, "Nej, nej, inte legget, jag tänkte bara höra om du hade MedMera-kort..."
Kärring...
Det är väl klart som faan att jag inte har nåt MedMera-kort! Konsum-kort är för pensionärer som vill handla flakvis med kattmat till reducerat pris eller få tillbaka 0,07% på varje hundring dom handlar för!
Ynglingar som jag, som är väldigt lätta att missta för brådmogna mopedister har inga jävla MedMera-kort...
tisdag 25 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var väl därför hon såg fundersam ut, är han i pensionsåldern eller inte?
Jo, jag kan ju iofs förstå att rollatorn måste ha förvirrat henne...
Skicka en kommentar