Svenskjävlar...

Jag har varit hemma ganska mycket på dagtid den sista tiden, främst för att jag har varit arbetslös i några veckor, men delvis också för att jag blir förbannat lat när jag inte direkt har några förpliktelser...
Under mitt hemmavarande så har jag fått en ganska stor inblick i mina grannars musiksmak. En trappa ner hörs det ofta eurodisco och hiphop, nedanför åt andra hållet, i andra trappen spelas det gärna gammal schysst hårdrock och lite tristare avarter av rock i stil med Evanesence. Vägg i vägg med min lägenhet åt båda hållen bor det nysvenska familjer den ena någonstans ifrån mellanöstern, den andra från Eritrea.
Familjen från Eritrea hör jag sällan något av, dom kanske inte uppskattar musik.
Men den andra familjen har för vana att spela väldigt hög musik, väldigt punktligt runt 10 varje förmiddag för att sedan fortsätta i ett par timmar.
Jag ser inget problem i vare sig deras höljudda spelande eller derasval av musik, snarare tvärtom, jag har börjat gilla dom kyrilliska tongångarna jag hör genom väggen, trots att dom envisas med att konstant lyssna på samma skiva så stör det mig inte. Jag vet själv hur det är att inte tröttna på viss musik (nu har det varit Steve Harley & Cockney Rebel här hemma i en månad...)
Så idag när jag mötte grannfrun och hennes barn i trappen bestämde jag mig för att höra efter vad det var för musik hon spelade.
Med en min av förskräckelse och avsmak drog hon sina små tätt intill sig och väste "Det spelar ingen roll!". Där fick jag för att jag försökte vara social...
Jag vet inte vad hon tänkte om mig i den stunden, och det spelar kanske inte så stor roll, jag tyckte mest att hon verkade rädd, och jag vet att jag inte gjort nåt särskilt för att hon ska vara rädd för mig.
Men från och med idag ska jag bete mig lite mer svenskt i trappen, hålla mig på min kant, gärna kolla i titthålet innan jag går ut så att jag inte råkar på några grannar...

Tilläggas bör kanske att det inte bara är granntanter med utlänsk härkomst som ser skrämda ut när jag möter dom i trappen, tanten på första våningen har inte hälsat än på fyra år...