Vi äro tusenden!

Jag har spenderat dagen, måndagen dvs, med att arbeta mer eller mindre hårt, mesta dels mindre, men bitvis slitit på rätt bra. Det var en god vän till mig, vi kan kalla honom "Keke", som ringde och bad mig hjälpa honom med ett jobb.
Keke är egenföretagare verksam i ljud och ljusbranchen, strax över 34 (helt beroende på var man lägger ribban för strax, jag har vaga minnen från firandet av hans 40-års dag...), och ensamstående.
Keke har alltid slagit mig som en relativt nöjd person, även när hans firma gått lite knackigt, så har han kämpat på och försökt lösa saker till det bättre. Många gånger har jag nog tänkt att det vore rätt schysst att ha det som honom, pyssla med en firma och rå om sig själv.
Men så idag när vi står och sliter med att få upp en ljudanläggning till en ganska medioker firmafest i Stockholms innerstad, så utbrister han plötsligt "Men faan, när faan kommer miljonvinsten?!"
Vilken skräll! Han har samma livs inställning som jag, pengar är ingenting man arbetar ihop, det är nåt man helt plötsligt bara får! Och han borde ju veta, han har ju faktiskt slitit som ett djur med sin firma utan att direkt fått vältra sig i miljoner...

Så nu har jag bestämt mig, jag får lön på onsdag, och jag tänker satsa varenda öre på lotto. Drömvinsten är bara en dröm om man inte tror på den.

(Om nån får ett samtal från mig på torsdag, så ge faan i att svara, jag vill säkert bara låna pengar till en kopp kaffe och en triss...)