3 månader

Tre månader, man kan väl lugnt säga att jag haft lite bloggkramp. Jag tror att det till viss del berott på att jag för stunden tröttnat lite på att vara bitter, cynisk och låtsas att jag är 23...
Det finns inte helt mycket att klaga på just nu, visst skulle jag kunna kasta en välbehövlig känga åt den på många platser felknullade världspolitiken, diverse fascistiska inslag runt om i vardagen eller de missledda feministernas missriktade okynneskamp. Men jag är nog lite för självupptagen för det, åtminstone just nu...
Klart som faan att det även för mig finns hjärtnära saker i mitt liv att spy galla eller småmuttra över. Jag röker på tok för mycket, jag har låtit mitt arbete gå ut över mitt sociala liv, jag lever över mina tillgångar, jag fattar inkompetenta (läs:idiotiska...) beslut, jag skjuter saker på framtiden istället för att sparka mig själv i arslet och få något gjort...
Men man måste ändå nånstans ta det onda med det goda. Jag är kär, det är vår, jag har pengar, mat och kläder för dagen (även om det förvisso börjar bli hög tid att tvätta...), jag har tio arbetsdagar i månaden men jobbar ändå mer än heltid, bilen har varit nästan hel i två månader...
Det ser ljust ut... Just nu...