Åldersnoja...

Jag har lovat mig själv att aldrig få någon form av 30-årskris eller liknande, det tror jag heller inte att jag nånsin kommer att få. Ibland önskar jag nästan att jag var mitt uppe i en. Jag skulle nog inte ha så mycket emot att sitta och våndas över att inte ha åkt till Ibiza tillräckligt mycket, att jag inte skaffade mig den där utbildningen som jag var fast besluten att gå direkt efter gymnasiet (i mitt fall är jag rätt nöjd över att inte vara en 27-årig psykolog, alternativt marinbiolog...), att jag inte upplevt tillräckligt eller att jag inte har haft tillräckligt mycket samröre med det motsatta könet (läs lidit brist på ligga med sjukliga mängder lättillgängliga kvinnor...). Min åldersnoja är lite av det motsatta slaget, jag lever ett bra liv, skapligt i alla fall, oftast... Ok, det kunde vara bättre... Men hur det än är så klagar jag inte direkt, jag lever ofta för dagen, avskyr att ta några långsiktiga beslut, gör i mångt och mycket precis som jag känner. Jag jobbar lite som jag vill, spelar musik på helgerna så fort jag får möjlighet, och kan utan några större problem supa mig full en tisdag utan att det spelar någon som helst roll (jag kan erkänna att det inträffar lite för ofta för att det ska vara nyttigt...). Jag lever någon form av blandning mellan "la dolce vita" och "la vida loca", and I´m lovin´ it!

Problemet är istället att det har sett ut så här sen jag var 19... Kom igen! Åtta år utan att åldras mer än nån månad mentalt, det är faan rubbat på riktigt. Borde jag inte åtminstone i något svagt ögonblick ha funderat på att börja pensionsspara eller övervägt att skaffa radhus? Det känns som att jag på något sätt borde försöka integrera mig in i vuxenvärlden, men samtidigt så känns det ju som att det funkar fint som jag har det nu. Jag hoppas i alla fall innerligt att någon visar mig till rätta innan jag hamnar på samma nivå som imbecillen som fick hårdrock klassat som handikapp, snacka om att ha idiotförklarat sig själv. Jag menar, hur faan ser han sig i spegeln på morgonen, när han vet att hela Sverige läst om honom och antingen garvat läppen av sig eller förfärats över samhällets förfall. Idag har vi en betydande mängd ungdomar med ett, i mina ögon, fullkomligt osunt datorintresse(*ser oerhört jävla förfärad ut, lol*). Barn som stannar hemma och blir fetare och odugligare, istället för att på naturlig väg ute i samhället bygga upp det sociala nätverk som utgör en viktig del i allas våra liv( Nu menar jag inte att halvribba på fjortisdisco utgör en del av mitt liv, men det har gjort). Det är skrämmande att fundera på hur många av dom som kommer att kunna klassas som retards om några år... Det är klart att ungarna ska ha intressen, men då är det bättre med sunda intressen som friluftsaktiviteter, idrott och schackklubbar (det där kanske var lite oseriöst, men jag vet egentligen inte vad som är ultimat för kids, i mitt fall funkade folköl, flickor och grunge, givetvis kombinerat... På fjortis disco... Med halvfjong...).

I helgen ska jag sitta i stugan, lyssna på melodikrysset och smutta årgångswhiskey, samtidigt som jag funderar på vilka pensionsfonder som kan ge mig mest avkastning med minsta möjliga risk att förlora. Med lite tur kommer jag nog att känna mig som 22...